Chicago, april 2011.
Camilla Läckberg, 37, sitter på en hård trästol i den lilla bokhandeln The Book Stall, belägen i den exklusivare Chicago-förorten Winnetka. Klockan är snart halv sju på kvällen, hon fingrar lite på leopardblusen, dricker en djup klunk ur en latte. Maken Martin Melin småpratar med bokhandlaren och håller i en stor kamera, redo att dokumentera Camillas sista stopp på denna första USA-turné.
Hon tittar på klockan, det är fem minuter kvar och inte en enda läsare har bänkat sig än. Två minuter före utsatt tid släntrar tre personer in, en mamma, hennes dotter och en kvinna till.
Chicago är en ”tuff mediastad”, förklarar hennes amerikanska PR-agent Jill Siegel. I Portland kvällen innan var det fullt hus, och i andra städer har kön ringlat lång. Camilla sammanfattar turnén:
– Det har varit en helt absurd upplevelse, vi har gjort tio städer på 13 dagar. Vi har klivit upp vid halv fem, åkt raka vägen till flygplatsen och sen till en ny stad. Vi har jobbat 17–18 timmar i sträck.
Glamouröst...?
– Eh, jätteglamouröst. Jag sa till Martin att den första jag träffar hemma som fäller en kommentar om hur glamouröst det måste vara att åka på USA-turné kommer jag att nita. Det är skithårt arbete. Men, som en av våra eskorts sa: ”Det finns bara en sak som är värre än att åka på bokturné – att inte åka på bokturné.” Det är lite så.
Förstora
Carina Nunstedt och Camilla Läckberg i Chicago, april 2011.
Camilla ler mot de tre tappra personerna, tackar dem och börjar berätta om Iceprincess, sin första bok, om huvudpersonerna Erica och Patric och hur hon älskar att ha ett par som hjältar.
En av kvinnorna säger att det är så fascinerande att hon skriver om deras dagliga liv: ”We are done with Dan Brown now!”
Camilla skrattar och berättar att hon inspireras av Elizabeth George och sedan presenterar hon Martin, som vinnare av svenska Survivor (Robinson) varpå publiken nickar imponerat.
– Five minutes left, säger Martin, som även får agera tidspolis.
Till sist läser Camilla ett kapitel ur Iceprincess på perfekt engelska och berättar att hon just lämnat in manus till sin åttonde bok (Änglamakerskan). Hon sveper sin nyinköpta stora Burberry-sjal om axlarna och vi åker vidare till ett av Chicagos bästa stekhus, Smith and Volensky, för att äta middag. Både hon och Martin älskar kött.
Camilla Läckberg är ganska sen in på den amerikanska marknaden. Hon har medvetet väntat, det är så lätt att man ”bränner” böcker, att de ges ut och sen försvinner. Men så kom den: Stieg Larsson-effekten. Suget efter swedish crime är enormt. Så det blev dags.
– Målet, rent konkret, är New York Times bästsäljarlista. Då öppnar jag champagnen hemma!
Recensionerna har varit strålande. Hon är Europas bäst säljande kvinnliga författare just nu och totalt ligger hon sexa. I Frankrike –på första plats med L’enfant allemand (Tyskungen), så sent som häromdagen.
Häringe slott, augusti 2011.
Det har gått en sommar. Nu sitter Camilla tillbakalutad i en mjuk, vacker vintage-stol i en slottssal. Harmonisk, vänlig, tittar rakt in i ögonen på den hon talar med, är med här och nu. Den där vanligheten är attraktiv. Till och med lite pikant när man tänker att hon tjänat över 60 miljoner kronor på sina böcker, som sålts till 35 länder.
– Jo, men just nu jobbar jag stenhårt på att bli av med min inre Foppa-toffel, känner jag! Men jag har sett 13 säsonger av Top Model på tv, så jag borde veta hur man gör, säger hon och skrattar.
Det här är den första officiella arbetsdagen för henne efter semestern, hon ska bli plåtad för Yourlife. I sex veckor har hon, Martin och barnen varit ute på deras rätt så nyinköpta landställe i Roslagen. Hon har gått i just Foppa-tofflor, haft det bruna extensionsförlängda håret i en tofs, älskat det. Hon kommer inte riktigt ihåg om hon rakat sig under armarna eller inte, säger hon.
Men nu är det höst. Och ikväll ska hon flyga ner till Fjällbacka för att titta på studion som byggts upp enkom för hennes nya tv-serie, baserad på hennes karaktärer Erica och Patrik. Skådespelarna Claudia Galli och Richard Ulfsäter är redan castade – ett fantastiskt val, enligt Camilla.
– Ja, jag är så nöjd! Jag har skapat idén med produktionsbolaget Tre vänner. Vi har startat ett eget bolag ihop och äger hälften var. Tanken är att göra tio nyskrivna långfilmsavsnitt för tv och två biofilmer , som bygger på karaktärerna, men inte böckerna. Sen är tanken att det ska rulla på i minst tio år, som Morden i Midsumer. Jag kommer att ingå i manusgruppen, stora förändringar måste jag styra. De kan till exempel inte ha ihjäl någon av karaktärerna, där har jag veto.
Hon kallar det för ”cosy crime”, då många upplever svensk crime som lite för svart och blodig. Det här blir trevligare. Rättigheterna är sålda i Frankrike, Spanien, Tyskland, Beneluxländerna och fler är att vänta.
Hon blickar ut över salen, ser glad ut. Det var här, på Häringe slott, som hon och hennes polis gifte sig för nästan exakt ett år sen. 140 gäster. Bad i poolen på natten, Martin fick hindra henne från att förstöra sin fina specialuppsydda efterfestklänning. De sov i den vackra Ivar Kreuger-sviten. För en vecka sen var de tillbaka och firade ettårig bröllopsdag. De började med att lägga sig i Kreuger-sviten och sova i tre timmar. Underbart.
– Jag älskar det här stället, säger hon.
Förstora
Camilla Läckberg
Camillas åttonde roman i Fjällbacka-miljö, Änglamakerskan, handlar om en kvinna som mot ersättning tog fosterbarn och sedan dödade dem – och de förstörda liv som oundvikligen följer på det. Händelserna på Utöya i Norge i somras ligger obehagligt nära delar av handlingen, något som Camilla absolut inte kunde förutspå och som ledde till ett långt och allvarligt möte med förlaget.
– Men vi kom fram till att ge ut boken nu ändå. Främlingsfientlighet är något som berör mig djupt och jag tycker att det är fruktansvärt att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Det finns ett fiktivt politiskt parti med i boken, Sveriges vänner, som är en direkt kommentar till det.
Trasiga moderskap är en favorit hos Camilla.
– Ja, jag är ju mamma själv. Med alla farhågor det innebär. Ska man råka fucka upp dem? Ska man räcka till? Vilka trauman skapar man hos sina barn? Hur många terapitimmar kommer att behövas för att reda ut dem? Det är ett naturligt ämne för mig, lika naturligt som att en krigsförfattare troligen har befunnit sig nära krig.
En av hennes ”käpphästar” är svenska föräldrars överdrivna fokus på sina barn. Vi bränner ut dem, menar hon.
– Det börjar med barnvagnsbio, öppna förskolan… det är som att vissa tror att barn ständigt måste stimuleras av en vuxen. Man ser det som ett heltidsjobb att ta hand om ett barn, men jag menar att det är onaturligt. I alla tider har kvinnor jobbat – varit på åkern – och barnen har fått leka själva. Vi sysselsätter dem för mycket, stjäl deras kreativitet. ”Vill du ha ditten, datten?” Jag blir galen på det här! Vi skapar små monster.
Camilla fick sitt tredje barn, sonen Charlie, för två och ett halvt år sen. Stor skillnad mot första.
– Trean ramlar in i ett redan existerande liv. Med ettan är det mer som en bomb. Sen har jag sagt det många gånger: Jag är ingen bebismamma, jag tycker att det första året är skitjobbigt.
Det är ingen hemlis att vissa retar sig på Camilla Läckbergs framgångar. När det stod klart att hon dessutom var nykär och lycklig med ingen mindre än Robinson-Martin, valde vissa att se deras kärlek som ett slugt pr-knep. Hon skakar på huvudet.
– Det kan jag absolut inte förstå. Att man skulle välja att bli kär i någon för att det skulle vara bra för ens karriär? Det är befängt på alla sätt.
Det började 1997 när Camilla gick på Handels. Hon följde Robinson på tv, ”det gjorde alla”, och efter att Martin Melin – den snygga polisen – vunnit fortsatte hon att läsa hans blogg. En dag skrev han att han gillade Martina Haags böcker. Camilla ringde upp sin kompis och frågade om hon inte kunde få ge Robinson-vinnaren ett signerat ex av hennes nya? Visst, sa en lite förvånad Martina.
– Och så kom det sig att Martin blev min polisrådgivare, från och med Olycksfågeln. I två års tid förde vi torra konversationer om olika typer av tejp och sånt, vi var båda två gifta på den tiden. Men sen, 2007, ville jag bjuda honom på lunch som tack för all hjälp. Det blev en tretimmarslunch. Han var mer nyskild än jag, men det var då det började.
De bor i ett hus i Gamla Enskede som de köpte gemensamt, alltså inte i Camillas ”skilsmässohus” som låg några kvarter därifrån. Willes och Mejas pappa Micke – som Camilla träffade på Handels och var ihop med i tolv år – bor 200 meter bort. Charlie bor förstås med familjen hela tiden, Camillas två andra barn varannan vecka, de kommer på fredagarna. Martins barn bor hos dem varannan helg – deras mamma bor i Upplands Väsby och de går i skola där – och det sker samtidigt som Camillas stora barn är hemma.
– Ja… vi har fem barn som är 2, 4, 7, 8 och 9 år. Så de har otroligt kul tillsammans.
Martin jobbar på Norrmalmspolisen, till hälften på vanlig tjänst och till hälften civilklädd i kostym och öronsnäcka – en slags securitytjänst för personer som Reinfeldt. Eller Kinas premiärminister.
– Ja, han har varit polis i 20 år nu, säger Camilla.
Hon ser stolt ut. Att vara polis har en speciell innebörd för Camilla.
Förstora
Camilla Läckberg
Camilla växte upp i Fjällbacka, på västkusten. Att kvinnor var hemma var inte konstigt på den tiden. Mer udda var att hennes pappa också var det.
– Pappa var lite äldre än mamma – född 1929, han var 45 och hon 35 när de träffades – och när jag var tre, fyra år fick kan en hjärtinfarkt och blev sjukskriven. Så han var hemma hela min uppväxt. Lagade mat, det var väldigt exotiskt. Han och mamma var aktiva föreningsmänniskor, Lions och så där. Jag var lillgammal och hängde alltid med på pensionärsdanser och gud vet vad, jag gillade det.
Om ni inte redan gissat det så var Camillas pappa egentligen polis, på 50-talet. Det passade honom, han trivdes, tror hon. Men han var en hetlevrad person, med starkt patos, så när han blev grundlöst anklagad för misshandel sa han upp sig.
– Hans chefer backade inte upp och då agerade han impulsivt med ett: ”Jaha, då får det vara, adjö!” Jag tror att pappa ångrade det, lite grann. Men istället började han jobba för Securitas, så han stannade inom rättsväsendet. Tills han blev sjukskriven, då.
1992, när Camilla var 17 år, flyttade hon från Fjällbacka. Två år senare dog hennes pappa.
– Jag var väldigt mycket pappas flicka. Min kärlek till böcker fick jag från honom, han hade alltid två-tre som han läste samtidigt. Det smittade mig. För mig är det en stor sorg att han aldrig fick uppleva mitt författarskap. Och möta sina barnbarn.
– Martin är rätt lik honom, faktiskt. Man kan säkert spåra något freudianskt där (skratt).
Förstora
Camilla Läckberg
Hon var ”duktiga flickan”. Hade 5.0 i betyg så det var självklart att hon skulle läsa vidare.
– Betygen har gett mig gott självförtroende, tror jag. Man jobbar hårt, det blir resultat – det lärde jag mig. Raden av femmor är väldigt påtaglig.
Att det blev Handelshögskolan i Göteborg handlade mest om vad hon inte ville bli: läkare, ingenjör… Kvar på listan blev civilekonom, med inriktning på marknadsföring.
– Jag klarade den utbildningen på ren jävla vilja. Det gick asdåligt första terminen. Jag var inte van att plugga, tidigare hade jag klarat proven ändå. Men nu var materialet stort, 3 000 sidor, så man var tvungen att sätta igång en månad i förväg. Sen blev pappa sjuk också… det tog mycket fokus.
– Men jag hankade mig fram. När examen närmade sig låg jag 70 poäng efter. Men tanken på att ge upp fanns aldrig! Jag flyttade till Köpenhamn med min exman Micke – vi hade träffats när jag var 20 år, på Handels – och där satt jag och lipade och pluggade och lipade lite till. Jag är stolt över att jag knäckte 70 poäng den där sista terminen.
Hon funderar lite på var den där målmedvetenheten kommer ifrån. Bohusländsk envishet? Hennes föräldrar var såklart stolta, men pressade aldrig. Kanske finns en liten rädsla för att misslyckas med som drivkraft, men hon har alltid tyckt om att vinna. Gillar topplistor, helt enkelt.
Efter Handels började Camilla jobba på Telia och sen Fortum – och blev panikslagen.
– Ja, gud, det var så oerhört tråkigt!
2003 kom brytpunkten. Micke och hon väntade sitt första barn, när han föreslog en skrivarkurs som kom att förändra hennes liv. Samma vecka som Wille föddes publicerades hennes första bok, Isprinsessan. Numera ligger varumärket Läckberg på Bonnier-förlaget Forum. Och är förstärkt av en hel stab, bland andra en heltidsanställd personlig assistent som gör allt från att svara på brev till att fixa kemtvätt, hennes man i världen, Joakim Hansson, som håller i utlandslanseringarna och den amerikanska pr-byrån, Weber Shandwick.
Hon har redan från börjat betraktat sig som ett varumärke. Det är rätt provokativt i litteratur-Sverige. När Isprinsessan kom 2003 hyllades hon, men till tredje boken kom backlashen: Hon skriver ”dåligt”, tyckte vissa recensenter.
– Det hade gått lite för bra, tror jag, och då kommer de där svepande omdömena på autopilot. Sen måste man titta på vad man jämför. Det är klart, om man jämför mig och PO Enquist så kommer jag till korta. Men det är som att jämföra Kieslowski med Schwarzenegger. Igår skrev Expressen lite föraktfullt att statsministern tydligen klämt fyra Läckberg i sommar – det retweetade jag direkt, såklart! Jag tycker sånt är lite kul.
Recensionerna från utlandet är upprättelse nog.
– De läser böckerna förutsättningslöst – har ingen aning om vem den här svenskan är – och skriver upp dem. Det säger väl en del, ändå?
Camilla har en barnatro, säger hon. Att det finns något högre. Men inte mer uttalat än så.
– Det jag vet fungerar är terapi. När jag skilde mig gick jag i ett år och pratade. Det var himla bra. Idag har jag och Micke en bra relation, kan träffas, pussla, samarbeta – ingen affekt finns kvar.
Hon tror också på att jobba hårt. Har tjänat egna pengar sen hon var elva år, suttit barnvakt, varit croupier. Idag har hon svårt att göra av med dem.
– Ja, jag har svårt för att kasta pengar omkring mig. Jag har alltid jobbat ihop mina pengar, vet deras värde. Jag grejar inte klänningar för tusentals kronor. Det blir 70 procent på Schuterman, fynd på Century 21 i New York eller något annat som är vettigt, liksom.
– Jag investerar i hus. Vi har ju köpt två, ett i Enskede – som pressen kallat ”lyxvilla”, men det är det absolut inte – och ett fint gammalt ställe vid vattnet i Roslagen. Martins mamma är ihop med Christer Magnusson, mäklaren, så han hjälpte oss. Nu behöver vi inte fler. När jag är i Fjällbacka bor jag hos mamma eller på hotell.
En plats Camilla i och för sig kan tänka sig att lägga en slant på är Thailand. Och det ska vara på svenskön, Koh Lanta. Barnen har gått i skola där, när de kom hem låg de 40 sidor före i matteboken.
– Jag och min exmake pusslar. Först är han där fyra veckor med barnen, sen kommer vi ner fyra veckor och byter av. Det blir två månader.
– Det är så skönt där! Det sociala. Folk kommer och knackar på och liksom ”hej hej, ni är visst nya, jo vi har volleyboll i eftermiddag och imorgon kör vi pokerkväll – häng på!” Sen är det Let’s Dance- och Melodifestival-kvällar, superhärligt, alla samlas och tittar på veckans avsnitt. Vi har sagt att vi åker nästa år – Charlie behöver bli lite större först.
Jobbar hon lika hårt nuförtiden, trots alla pengar hon tjänat?
– Ja, det gör jag. I och med att jag hämtar barn på skola och dagis – 99 gånger av hundra gör jag det faktiskt själv – vid halv fyra så blir arbetsdagarna korta. Sen när de somnat klockan 20 så har det ramlat in 50 mejl till som måste svaras på. Och så har det gått tre timmar till.
Att frigöra tid, det är det svåraste.
– När jag är inne i en skrivperiod måste jag gå in i ett vakuum. Jag kan inte ha ett möte klockan 14 då. Så då får jag frigöra hela dagar. Säga nej, styra om.
Hon tränar inte, det gör henne djupt olycklig, säger hon och skrattar. Hennes sätt att orka är att hålla kosten och att dra sig undan.
– Jag har ett extremt behov av egentid. Att få ligga i sovrummet, se två avsnitt av So you think you can dance?, bara flyta iväg. Tyvärr blir det för lite sånt, jag älskar att se på tv.
Mer ambitiös och driven än de flesta svenska författare är hon inte rädd för att satsa på många saker samtidigt; deckare, kokböcker, barnböcker med tillhörande Iphone-spel och hitlåt… Och hon månar om alla detaljer i det stora helhetskoncept som är Camilla Läckberg.
– Jag gillar att gå utanför min comfort zone.
Men kanske är det så, att framgång förändrar en människa mindre än man tror. Så verkar det åtminstone i fallet Camilla Läckberg.
– Mina allra bästa kvällar är en helt vanlig hemmakväll med Martin. Vi kommer hem, lagar ihop någon mat, lägger barnen och sen kanske vi ser på The Shield eller någon annan bra dvd-box. Vi är varandras allra bästa kompisar. Förälskelse, passion – men i grunden är vi bästa kompisar. Han är den jag allra helst hänger med. Kanske är det till vår fördel att vi var kompisar i två år innan vi blev ihop. Det är en bra grund att stå på. Det jag brinner mest för är min familj. Tveklöst.
Publicerad i Yourlife nr 9, 2011.