Gnällspikar i alla länder: Höj volymen! Orden står på insättsbladet till Barbara Ehrenreichs Gilla läget: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Boken från 2009 kom på svenska förra hösten då den fick mycket utrymme i media. Den har stått på min “att läsa lista” sedan dess. Nu har jag gjort slag i saken.
Barbara Ehrenreich tar sin utgångspunkt i sin egen cancerdiagnos och blir provocerad när läkarna menar att hon skall se sjukdomen som en gåva. Med skarp analys och en vass penna gör hon sedan en historisk exposé över det positiva tänkandets historia i USA och hur denna kultur har präglat det amerikanska folket. Ehrenreich menar att positivitetskulturen är en starkt bidragande orsak till den stora ekonomiska krisen som skakat om USA och som fått globala konsekvenser.
De givna förutsättningarna inför läsningen är att jag möjligen inte är en gnällspik i alla lägen, men jag skulle inte kategorisera mig som en renodlad positiv tänkare heller. En sund skepsis och ett realistiskt förhållningssätt som sockras lite då och då vid behov är nog min livsfilosofi. Så på ett sätt var jag redan vunnen innan läsningen. Jag är, i likhet med Ehrenreich, skeptisk till positivt tänkande som dogm och som allenarådande frälsare här i världen.
Min personliga resa i det positiva tänkandets kultur tar mig i minnet till ett gyllene nittiotal innan ekonomiska krisers gastkramande grepp. Min man åkte på konferenser inom finanssektorn (alla dessa coacher inom området grävde sannerligen guld där) och kom tillbaka lastad med klassiker inom litteraturen om positivt tänkande. Här talar vi sagor med happy ending som affärsmännen matades med. För att skapa säljincitament och peppa sig själva gällde det att skriva listor med målsättningar. Visualiseringen var av största vikt. För då skulle det gå som i den där sagan om den fattige mannen som från början inte hade någonting alls. Men han började att se saker framför sig. Han tänkte de rätta tankarna om att han stod och bläddrade bland sedlar i en välfylld plånbok. Och se en dag då hade han den där plånboken.
Sedan hamnar jag i sorgen efter ett tidigt missfall och ett sällan skådat engagemang i ett forum på nätet för de som försöker att bli gravida. Här diskuterades alla aspekter av barnalstring i med- och motgångar. Och även här fanns det en kultur kring positivt tänkande. För bara om man slappnade av, bara om man lät saker och ting hända, bara om man tänkte rätt så skulle miraklet hända. Slutligen tänker jag på den positivitetskultur som omger oss i detta nu när vi trycker på gillarknappar på Facebook i tid och otid. Jag skulle hävda att den amerikanska folksjäl som Ehrenreich talar om i sin bok även finns hos oss svenskar - i alla fall som ett ideal.
Med detta sagt, behövdes jag knappast övertygas om Barbara Ehrenreichs tes om det positiva tänkandets baksidor när det dras till sin spets. Den extrema indivudualismen där det mesta hänger på individnivå - det är du som är din egen lyckas smed och förändringar hänger på dig och ditt tänkande - vilket på ett smidigt sätt fråntar samhällsstrukturer ansvarstagande för sakers utveckling. Det finns även ett slags elitistisk idé som graderar människor på en positivitetsbarometer. Det är de glada tänkarna som vinner och som bör få skriva agendan. De andra är negativa minusmänniskor som helst skall tas bort för att inte förstöra den positiva andan.
Ehrenreich är förtjust i de stora svepande resonemangen - ibland dras det månne med lite väl stora penseldrag - som levereras med en svart humor. Naturligtvis finns det fler förklaringsmodeller än att positivt tänkande gått helt galet, till ett sådant komplext skeende som en stor finansiell kris, men det är tankeväckande att följa i författarens upptrampade spår. Hur ögonöppnande det hela ter sig beror nog mycket på vilken inställning man har från början. Min syn på världen skakades inte av läsningen, utan jag satt snarare och nickade instämmande åt olika saker, men för någon annan kanske detta är sprängstoff eller bara något som man avfärdar. Oavsett perspektiv - läsning anbefalles!