Fascinationen inför de högre klassernas liv och leverne är ingalunda något nytt inom litteraturen. Det tycks alltid kittlas lite extra när det goda livet med privilegier som bara de flesta av oss kan drömma om, skildras. Men det är inte bara en beundrande blick, utan denna värld skall även demaskeras. Vi läser gärna om den där sprickan i kristallen som Cecilia von Krusenstierna skrev om 2004 i sin uppväxtroman om livet i skuggan av en frånvarande berömd far. För även om man omger sig med de luxe, så är man slutligen bara en människa med problem som alla andra.

I min sommarläsning återfanns flera böcker där skildringen av överklassliv är en bärande del av romanbygget. I Claes de Faires debutroman Alla lyckliga familjer liknar varandra får vi följa med en familjs väg mot den säkra undergången och kanske till slut vändpunkten. I det psykologiska dramat som utspelar sig på klassiska marker såsom Strandvägen och Lundsberg, byggs romanens karaktärer och miljöbeskrivningar upp av en insatt skildring av alla värdsliga ting som omger det. Författaren har gjort en grundlig research och droppar märken tagna ur livstilsmagasinen och vår konsumtionskultur. Det är klassisk herrekepering för Jan-Carl, framgångsrik jurist i Stockholm och dottern Julia, som går på internatskolan Lundsberg, bär couture på skolbalen. Modern Louise är sprungen ur den fina svenska lantadeln, där man sitter på ärvda obekväma soffor och sliter ned sin engelska oljerock för att den inte skall se ny ut på jakten. När de Faire dragit klart i sina små marionettdockor och fasaderna rämnat lämnas man med den gamla sentensen. Inför livets faser och dess verkningar är vi alla i grunden lika.

Denise Rudberg bygger hela sin nya deckargenre - elegant crime - på att skildra det vackra livet med guldkant. I min sommarläsning ingick den första delen av serien - Ett litet snedsprång. Filmrättigheterna är redan sålda till SF och vad gäller de initierade skildringarna av överklasslivet har man sitt på det torra gällande scenografin och miljön. Man får god hjälp med att visualisera åklagaren Marianne Jihoffs (en stark personskildring) stora våning på Östermalm. Eller att se Djursholmshemmafruns flådiga hus med alla de rätta kläderna i garderoben. Deckargåtan får spela andra fiolen i boken, där personerna och miljöerna träder fram desto mer. Den andra delen om Jihoff med kollegor har precis kommit ut - Två gånger är en vana.

I Louise Boije af Gennäs Högre än alla himlar, första delen av en planerad trilogi om Sverige i början av tjugohundratalet, får vi följa samtidshistorien genom sex vänners liv och leverne. Här är det inte samma detaljtäthet kring kläder och tapeter som i de Faires och Rudbergs böcker, även om de slitna Falsterboträskorna klapprar taktfast här som en påminnelse om att man är en bärare av tradition och stil. Här är det snarare just gränserna och spänningarna mellan de olika liven i fokus. Diskussionernas svallvågor går höga om klass, ursprung och pengar när alla vännerna samlas i Falsterbo, som i likhet med Djursholm, Lundsberg och Strandvägen mest befolkas av välbeställda i ett slags överklassens utposter. Även här finns temat kring att inför livet, som exempelvis skildras genom terrorattackerna i New York, står vi alla egentligen lika.

Skildringen av det lyxiga livet tycks ha fått sin kulmen med den nyutkomna Obsession: En modefamiljs bekännelser av Martina Bonnier. Här tar Bonnier steget fullt ut och förenar fiktion med stylade bilder och stiltips. Romanfigurerna ledsagas av bilder och utförliga beskrivningar såväl i skrift som visuellt om vad de omges av för varumärken. Recensenterna har varit minst sagt svala över lag, men som en yttring i samtiden och som ett slags manifest över konsumtionskulturen och vår vana att tänka i livsstilstermer, är jag ändå mycket nyfiken på denna bok. Läslyx någon?