Det talas om det stora genombrottet för läsplattor i år. Det talas om den enorma fördelen att lagra tusentals e-böcker i en liten elektronisk manick som inte tar någon plats alls i sommarkappsäcken. Det talas om en läsrevolution. Jag vet inte jag. Den reaktionen fick mig att fundera på min relation till teknik och litteratur. Och vad det är som gör att jag så gärna håller fast vid mina älskade böcker när det gäller att tillgängliggöra mig litteraturen.

Visst måste jag ändå medge att tekniken på många sätt ändrat mitt förhållningssätt till böcker i grunden. Det känns aningen tveeggat när jag tänker på det. För det handlar mycket om distans och närhet. Betänk exempelvis förfarandet på bibliotek.

Jag blir alldeles nostalgisk när jag tänker på gamla bibliotekskataloger med handskrivna kort eller den där stämpeln i kortet längst bak i låneboken. Nu är det mesta datoriserat. Jag sitter ofta hemma och tittar i bibliotekskatalogen, reserverar böcker och går dit och lånar dem alldeles själv i en apparat, utan minsta kontakt vare sig med någon bibliotekarie eller böckerna på hyllan. En helt annat tillgänglighet naturligtvis, men kanske lite förlorad själ på vägen. Och man missar det där momentet att gå runt och kanske dyka på en bok som man inte alls visste att man ville läsa. Samma sak med att handla böcker på nätet. Fantastiskt tillgängligt, alltid öppet, billigt, men inte samma upplevelse som i en fin bokhandel. Visserligen kan man provbläddra digitalt i många böcker numera, men det blir aldrig riktigt detsamma som att känna pappret mot sina fingrar.

För det är nog det där med pappret. När ljudböckerna blev populära, så gjorde jag verkligen ett seriöst försök att tycka om dem. Jag gav de där kasetterna den ultimata förutsättningen med lat sommarledighet, solen högt på himlen, en bekväm stol och full koncentration. Men det hände ingenting i mig. Jag tappade snabbt tråden i de inlästa böckerna. Jag tycke inte om att någon annans röst formade min läsupplevelse, även om det så var författaren själv. Jag saknade boken att bläddra i. Jag vet att många lyssnar i många olika situationer och tycker mycket om det. Men det är inte för mig.

För mig är böcker så mycket mer än bara en text. Det finns en sinnlighet kring boken som det digitala aldrig kan ersätta. Den nytryckta doften och motståndet i bokryggen när man öppnar för första gången. Eller den slitna biblioteksboken som bär märken efter en rad av människor, liksom osynligt sammanlänkade i en läskedja. Böcker är förhoppning, tröst, lycka, skapare av minnen, högbildare - bland mycket annat.

Barnen som använde de första böckerna med tjocka sidor som bitringar. Miffy-böckerna som jag har sparat i en låda i förrådet är alldeles söndergnagda i kanterna av små bokslukare och då inte bildligt talat. En gammal pocketutgåva av Karin Boyes dikter som markerats i neon av en brådmogen svärmisk tonåring som var jag en gång i tiden. Åtta band starka På spaning efter en tid som flytt i bokhyllan. De samlar damm de där böckerna, men någon gång. Då. Böcker som laddas med betydelser och som man inte riktigt kan skiljas från. Jag lånade om Curtis Sittenfelds Prep tre gånger bara för att kunna ha den på nattygsbordet och hålla kvar lite av den där speciella känslan jag fick när jag läste den. Sådan är jag. Och jag älskar böcker såklart.

Så för min del blir det ingen läsplatta i packningen till Gotland. Nix, jag packar en tung väska med gott och blandat. Böcker skall kännas och sätta avtryck i min värld. Barnen och jag läser böckerna om Narnia på kvällarna denna sommar. Vi sitter i en hög, lutandes mot varandra, förundras över äventyren, vänder blad tillsammans och förhoppningsvis skapar vi läsminnen att bära med oss långt framöver.

Oavsett hur du får dig till livs litteratur - en riktigt härlig sommar till dig!

Weronicas bokreflektioner tar sommarlov, men till hösten är hon tillbaka igen! Tills dess hittar du alla bokreflektioner här nedan.

Fler bokreflektioner
Min favoritbok
Brontë versus Brontë
Just kids, historien om två själsfränder
Sommarläsning: I nöd och lust
15 pocketböcker för sommarläsningen
Får det lov att vara en kriminalroman? 

Mer läsvärt i Weronicas blogg