Om man tittar på listorna över de mest sålda pocketböckerna inför sommaren, så är det idel ädel deckare i toppen. Vi tycks inte få nog av att frossa i mordhistorier på stranden. Själv tillhör jag den minoritet som nästan aldrig läser kriminalromaner. (Detta är en sanning med viss modifikation. Som vanligt är det nog min anglofila böjelse som har gjort att jag kan lite Agatha Christie och såklart Adam Dalgleish - P.D James distingerade gentleman till detektiv. Dessa omsorgsfullt lagda pussel till böcker har alltid roat mig).

Jag borde möjligen vara mer rustad efter en kraftig hangup på Kitty i unga år - säg det Caroline Keene-äventyr som jag inte läste - men icke. Jag var även en ivrig TV-tittare när det vankades kriminalgåtor förr. Men nu var det länge sedan jag hängav mig - till och med när det gäller den mysputtriga svenska sommarinstutionen Morden i Midsomer.

I vintras blev jag dock förförd. Av Sherlock Holmes. Den rappa och snygga BBC-produktionen där man har fört över detektiven och hans följeslagare dr Watson till nutid, ledde helt enkelt till en viss febrig längtan efter mer. Jag föreskrev helt enkelt lite deckarterapi till mig själv. Och om man vill närma sig genren, varför inte gå till en av de största?

Sir Arthur Conan Doyles skapelse Sherlock Holmes (som skrivs fram i fyra romaner och femtiosex noveller) får sägas vara en av de mest bekanta litterära figurerna. När man ger sig in i läsningen av böckerna gör man det mot en populärkulturell fond och en förförståelse av fenomenet.

Inför sändningen av TV-serien i vintras läste jag en rad nostalgiska män som haft Sherlock som sin barndomshjälte. Vem är det då som man som läsare möts av i böckerna? Holmes är det manliga skarpa intellektet personifierat. Några störningselement finns det inte utrymme för - det måste få tänkas i fred. Allt är underordnat arbetet. Hans last och lust stavas inte kvinnor (även om han får något av ett gott öga till Irene Adler som överlistar honom i En skandal i Böhmen), utan är istället de centralstimulerande medel som han använder. Våningen på Bakerstreet 221 b är navet i London varifrån den excentriska livsföringen utövas.

Och så har han ju Dr Watson också, den gode Sherlock, för alltid förenade i en vacker bromance. Sidekicken Watson är ständigt redo att ge sig ut på äventyr och inte minst att bekräfta den store tänkarens ego. Även om Watson under en tid är förlorad till den äktenskapliga lyckan, så finns symbiosen där i äventyren.

Man får lov att säga att Conan Doyle lyckades mycket väl i den ädla konsten att skapa en odödlig litterär figur. Även om Sherlock inte är speciellt sympatiskt skildrad och även om man ibland har aningen svårt att svälja tidsbundna uttalanden med klart kolonialistiska förtecken, så fattar man ändå tycke för den udda gestalten. Det hela förstärks av de lika odödliga skildringarna av London. Författarens skicklighet och bärkraften i persongalleriet visas med all tydlighet i den senaste överföringen av Holmes och Watson till modern tid, där det allmänna och det tidlösa i historierna fortsätter att fascinera.

Historierna då? De där mysterierna som fyller Watsons hjärta med äventyrslust och som får Holmes hjärna att gå på högvarv? Jodå, de bereder trevlig läsning. Baskervilles hund (1902) har kallats ”the greatest detective story ever told” och är ett litet mästerstycke i berättarteknisk komposition med ett klassiskt brittiskt hedlandskap och lantgods som fond.

Ett urval av alla novellerna finns i Sherlock Holmes versus professor Moriarty (Bakhåll, 2005). Här finns bland annat det berömda sista problemet där Conan Doyle tar död på sin hjälte i en kamp med ärkefienden Moriarty. Efter publikens förenade ramaskri under ett antal år, återupplivas Sherlock dock i Det tomma huset. I sitt sista äventyr förhindras ett tyskt spionage precis innan första världskrigets utbrott. Trots roande och sinnrikt ihopknåpade gåtor där det manliga snillet briljerar, är det framförallt fascinationen inför Sherlock som tar mig fram i läsningen. En anglosaxisk kuf tämligen omöjlig att motstå.

Och deckarterapin tycks ha hjälpt lite i alla fall. Jag fortsätter på inslagen väg med den brittiska deckardrottningen Dorothy L Sayers, vars böcker om lord Peter Wimsey och Harriet Vane precis kommit i lyxig nyutgåva. Rysligt härlig läsning tillönskas dig i sommar!

Fler bokreflektioner
Brontë versus Brontë
Just kids, historien om två själsfränder
Sommarläsning: I nöd och lust
15 pocketböcker för sommarläsningen

Mer läsvärt i Weronicas blogg