Förstora
Janet Frame
Foto: Modernista
Det är på ett sätt vanskligt att åter närma sig en bok som man brukar anföra som sin favorit när den frågan kommer upp. När jag nu blev tillfrågad om vilken bok som har betytt mycket för mig svarade jag instinktivt samma titel - En ängel vid mitt bord av Janet Frame. Jag har burit med mig boken sedan jag läste pocketutgåvan 1996. Trots att Jane Campion är en gudabenådad regissör, har jag inte velat se hennes filmatisering från 1990 bara för att få ha den där läsupplevelsen i fred, utan någon annans bilder. Nu var det dags för en omläsning av boken som en hyllning till att det regelbundna läsandet är tillbaka i mitt liv igen. Nu har jag även unnat mig att se filmen.
En ängel vid mitt bord är en samlingsvolym med den nyzeeländska författarinnan Janet Frames självbiografi i tre delar. Läsaren får följa den lilla flickan i en fattig färgstark hårt drabbad familj. Flickan finner tidigt sin väg till orden och fantasin som blir en tillflyktsort i en verklighet där det är svårt att passa in. Den unga kvinnans kamp för att finna sin plats i världen blir till osynliggörandet av sig själv, misslyckanden, diagnoser och många år på sinnessjukhus. Den långa resan efteråt leder till anda sidan jordklotet med författarskapet som en livlina för att finna vägen till ett eget jag.
Min pocketutgåva från 1996 har sådana där karakteristiska gulnande blad. Den har alltid haft en hedersplats i min bokhylla. På framsidan är det ett fotografi av Frame med systrar som kråmar sig vid stranden i baddräkt. Det är femton år sedan jag läste boken. Ett annat liv. Jag minns hur jag under några intensiva sommardagar försvann in i den svarta sagan. Jag fylldes av vördnad inför förmågan till uttryck och inför författarens förmåga att utifrån en högst personlig historia skapa något allmänmänskligt som berör oss alla. Hjältinnan är Janet Frame själv som med styrkan att trots alla motgångar, trots alla hinder, trots all rädsla, till slut kunna skapa förutsättningar för att leva ett eget liv.
Jag bebodde ett ensamhetens landskap som jag tror påminner om det ställe där de döende tillbringar tiden före döden och varifrån de som återkommer för att leva i världen oundvikligen för med sig ett unikt perspektiv som är en mardröm, en skatt och en livslång ägodel; det finns stunder när jag tror att det är världens bästa perspektiv, som till och med sträcker sig längre än utsikten från kärlekens höjder i de gamla gudarnas och gudinnornas grannskap och är lika starkt i hänförelse och isande nakenhet /../ Man minns skatten och dess Midaseffekt på varje enskilt ögonblick och ibland kan man se skimret mitt i vardagens vanliga skräp. Ur En ängel vid mitt bord.
Femton år sedan första läsningen, drabbas jag igen. Av stilsäkerheten. Distansen till det egna jaget. Det svarta osentimentala i skildringen av livet som i sig öppnar upp för hoppet och ljuset. Det smärtsamma vuxenblivandet. Hur vi fyller våra liv med olika roller och ramar - definierade av oss själva eller av andra. Hur vi förväntas ingå i olika sammanhang, där vi kanske ibland har svårt att känna tillhörighet. Hur vi får känslan att vill ta på sig ett täcke och kliva av livet - om så bara för en dag. Känslan av att ha ett eget inre rum, med ord, med fantasi, dit ingen annan kan nå. För sådan blir jag av att läsa Janet Frame. Hon får mig att fundera på saker. Och även om det är mycket svärta och smärta fylls jag av tillförsikt och hopp av läsningen.
Filmen då? En Campionsk värld med fragmentariska utsnitt ur Frames liv. Fantastisk på sitt vis. Läs boken först och se filmen sedan.
I vår kommer flera böcker av Janet Frame på Modernista förlag. I min bokhylla står Ansikten i vatten och Mot ännu en sommar. Efter omläsningen av favoritboken är det hög tid för min del att gå vidare i författarskapet.
Köp boken hos Adlibris
Weronicas blogg: En mammas dag.