Vi kan kalla henne Anna. Som ung blev hon utsatt för sexuella övergrepp. Något hon inte såg som konstigt då, jag hade ju inget annat att jämföra med skriver hon. Långt senare insåg hon vad som hänt och bröt ihop totalt. För att må bra igen har det kostat 16 år inom psykvården, därtill 14 års terapi. Här skriver hon om ett förbjudet ämne, asexualitet.
Jag är asexuell. Jag var ett tag medlem på en sajt för asexuella. Där fick jag kontakt med en man som även han var asexuell och vi skrev många mail till varandra. Det kändes så skönt att ha någon att bolla liknande tankar med. Mannen jag hade kontakt med hade samma längtan som jag efter en varm famn att krypa upp i och någon att krama och pussa. En relation helt utan sexuell spänning helt enkelt.
Jag har hunnit bli 45 år och har aldrig i hela mitt liv haft en enda positiv sexuell upplevelse. Jag vill inte ens tillfredsställa mig själv, känner inte den lusten.
Jag önskar att det fanns större öppenhet om detta, att det skulle vara lättare att förstå våra olikheter.
Jag tycker det ligger för stort fokus på sex. Hur man får den bästa orgasmen och vilka ställningar man ska prova. Mina yngre vänner och även syskon pratar om att hitta den rätte mannen och allt kul de ska ha i sängen.
Är det jag som är konstig? Hur ser andra egentligen på oss som inte vill ha en sexuell relation? De få gånger jag hört någon ta ordet asexuell i sin mun så har det varit med en sorts avsky eller oförståelse i rösten. Jag blir lite paranoid ibland, tror att det står skrivet i pannan på mig.
Jag tror det finns många unga idag, både tjejer och killar som känner en enorm press att prestera sexuellt. Även om de inte vill eller känner sig mogna. Det är synd, tycker jag.