Jag tänker att varje dag består av många olika ögonblick. Några stora som att vi gifter oss, föder barn, får jobb, byter jobb, fyller år, köper hus, köper bil, reser på semester, får besked som är fantastiska, får besked som är fasansfulla. Ögonblick som vi aldrig kommer att glömma för att de är just oförglömliga stora ögonblick.
Men sedan finns det alla de där små ögonblicken som var och ett gör vårt liv. Att läsa en godnattsaga för den lilla, att knäcka äggen till pannkakssmeten, att sätta nyckeln i låset, ropa hallå och någon svarar, att säga god morgon till sin älskade, att se en blomma slå ut i rabatten, en kopp kaffe som smakar gott, att möta en gammal bekant på stan som vi blir glada att återse, ett leende från någon vi inte känner, ett leende från någon vi känner, att få borsta igenom nytvättat hår, ljudet av en diskmaskin som kör när middagen är undanplockad.
Det är det här som är vårt liv, men vi lever ofta i väntan på de stora ögonblicken. De som till antalet är så oändligt mycket färre men ändå de som räknas. De små ögonblicken är vår vardag, vår dagliga kontakt med oss själva och våra nära, ändå tar vi inte hand om dem så som vi skulle kunna ta hand om dem.
Jag samlar på ögonblick. När jag går med min 7-åring till skolan varje morgon så känner jag hur hennes hand känns i min. Den är så mjuk och varm. Vi går och småpratar eller är tysta. Vi ser noga om vi kan se någonting som är annorlunda från dagen innan, trots att vi går samma väg, det finns alltid någonting spännande.
Andra ögonblick hittar jag på andra ställen, någon som ler mot mig, glädjen över att hinna med bussen, ett sms som glädjer den dagen jag behöver det, när jag vaknar och drar fingrarna över min älsklings rakade huvud och känner hans värme. Eller som idag när jag tillsammans med min 17-åring vandrat genom Madrids gator, stannat till i en park, lagt oss på gräset för att lösa korsord eller bara tittat upp i den blå himlen.
Vad samlar ni på för ögonblick?