"Avundsjuk Anonym" skickade in ett bidrag till texter om det förbjudna.
Jag är avundsjuk, precis hela tiden på allting som jag inte har. Och jag inser själv min egen otacksamhet och jag skäms och jag önskar att jag kunde vara lite mer lyckad, och lite mer tacksam för det jag önskar att jag hade. (Missa inte hela texten, läs den här: Jag är besatt av det jag inte har.)
Här reflekterar vår bloggare och coach, Elizabeth Gummesson över texten:
Vad du är modig som skriver det här! Jag tror att många känner igen sig i det du berättar om, mer eller mindre, men få tar mod till sig att sätta ord på känslor och tankar.
Jag hör din längtan efter det där livet som du ser i bilder och föreställningar, jag hör din saknad och det du önskar skulle finnas i ditt liv, och som du tänker och tror finns i andras liv – de som har fina inredningar, de som är smala och har små rumpor. Jag är inte säker på att deras liv är så rosenskimrande, men visst glänser vissa diskbänkar mer än andra och visst får vissa kvinnor på sig trängre jeans än andra.
Jag tror samtidigt att du gläds åt dem, men att det skulle kännas betydligt bättre om du hade det där också, allt det där som du tycker betyder någonting men som du saknar. Däremot tror jag inte alls att du är klumpig eller tjock, smaklös eller någonting annat mindre charmigt. Jag tror att du är fantastisk. Men du har inte fokus på dig själv och din personlighet, dina styrkor och egenskaper, utan på andras prylar, det är där du har kanaliserat din längtan, eller ännu starkare – din sorg.
En del av mig skulle önska att du fick genomgå ett sorgbearbetningsprogram för att du skulle kunna bearbeta och lägga bakom dig sådant som du varit med om och som gjort ont men som du inte tagit hand om. Din barndom, bristen på lycka, kärlek, bekräftelse, kraft. Att gå omkring och tycka synd om dig själv är ingen idé, det tar dig ingenstans.
Börja istället jobba med dina minnen och upplevelser, se på dina relationer och lär om dig själv när du ser vad som gjort dem trasiga, våga konfrontera det du är rädd för och våga se att du faktiskt sitter vid ratten själv – det är du som har makten över ditt liv, ingen annan. En trasig barndom är en sak, den är svår att ändra på nu, för att inte säga omöjlig.
Däremot kan du bestämma hur du vill leva ditt liv idag, 2011. Du är värd det allra bästa, och då menar jag inte liten rumpa och dyrt kök, utan att se dig själv med blida ögon, att respektera dig själv och värdera dig själv högt.
Varmaste hälsningar Elizabeth Gummesson
Vill du skriva om ett förbjudet ämne? Mejla till cecilia.ohrn@yourlife.nu.