Grattis Hillevi, vad handlar den här efterlängtade boken om?
– Tack tack! Den handlar till stor del om mina egna trassliga tonår och min enorma hunger efter kärlek och bekräftelse som gjorde att jag fastnade rejält i ett svårt matmissbruk. Mycket handlar den också om min stora pappalängtan.
Kan man på något enkelt sätt analysera varför så många kvinnor lider av ätstörningar?
– Jag tror att det i många fall handlar om en ensamhet och en pappalängtan, plus att missbruk eller psykisk sjukdom finns i familjen. Jag är ju själv alkisbarn och mina föräldrar hade också trassliga familjeförhållanden. Forskning visar att alkohol och socker ger samma belöningskick i hjärnan. Sitter man dessutom fast i en familjeskam kring alkohol eller psykisk sjukdom så är det svårt att veta vad man ska ta till när det blir jobbigt.
– Ju mer jag lär mig om alkohol och matmissbruk, desto mer tror jag att det handlar om en sorts självmedicinering, man är så sorgligt illa rustad att det är det bästa man kommer på att ta till.
– Att vi dessutom har ett samhälle som säger att du kommer aldrig att bli älskad om du inte är smal, gör inte saken bättre.
Matmissbruk och drog- eller alkoholmissbruk är på sätt och vis samma sak, menar du?
– När jag skrev boken insåg att jag att jag hade kopierat mina föräldrars mönster, på pricken. Jag hade bara ersatt alkoholen med mat.
– Det är allt ifrån hur det börjar, att jag tyckte det var mysigt att sitta med pappa och äta ostmackor. Först räckte en eller två, men sedan behövde jag fler för att nå samma lugn. Efter ett tag började jag äta massor i min ensamhet, skämdes och gömde mat. Började ljuga och fick ångest. När jag kom till USA som utbytesstudent spårade det ur fullkomligt. Till slut handlade hela min tillvaro om att få tag i mat och att gömma spåren efter mina frosseriattacker. Jag var så långt nere i misären att jag trodde att jag skulle dö, på riktigt.
Vad är ditt tips till dem som känner igen sig i din romanfigur Irmeli?
– Jag tror att många kommer att känna igen sig och jag känner inte en enda kvinna som har ett helt avslappnat förhållande till mat. Även den mest sansade kvinna jag vet säger att "vi pratar hela tiden om det, mina tjejkompisar och jag, att man känner sig duktig när man inte har ätit och dålig när man har ätit lite för mycket." Det är ju inte klokt, egentligen.
– Det är viktigt att vi kvinnor börjar fundera på vad den där hungern handlar om egentligen. För det handlar inte om maten i sig, inte om chokladkakor eller geléråttor. Min hunger handlade om ensamhet och pappalängtan – men också om en stor äventyrslusta, att få resa ut i världen, att uppleva andra kulturer, att upptäcka min egen kropp, en enorm hunger på kärlek och utmaningar och detta: att tagas i bruk, att hela jag togs till vara. All min klokskap, all min kunskap, all min kärlek och galenskap.
– Den där hungern, som då var min värsta skam – den har varit min drivkraft i livet – en urkraft som har hjälpt mig att bli den lyckliga trebarnsmamma och författare som jag är i dag.
Vad hoppas du att din bok ska väcka för känslor och tankar?
– Massor. Jag vill att alla ska fundera på vad just de hungrar eller törstar efter. Och så vill jag att vi ska inse att vi har världens finaste, mest fantastiska kroppar, precis som vi är. För även då när jag trodde jag var så fruktansvärt fet och ful, då var jag ju jättefin. Vi måste sluta vara taskiga mot oss själva, vi kvinnor. Det är viktigt. Klappa på kroppen, den är fantastisk.
HILLEVI WAHL
Ålder: 44 år.
Familj: Maken Gunnar, barnen Elliot, 6, Movitz, 4 och Lykke snart 2.
Bor: Kungsholmen i Stockholm
Gör: Journalist och författare. Och så bloggar jag och håller föredrag.
Aktuell: Med romanen “Hungerflickan – en berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan” (Norstedts), en uppföljning till den självbiografiska romanen “Kärleksbarnet”. Hillevi har även kommit ut med fyra krönikesamlingar. Hennes böcker har sammanlagt sålt i cirka 40 000 exemplar.