Läs också: De mest googlade maträtterna 2010.

Under 1970-talet var den ultimata statusmarkören rätt och slätt att man inte lagade mat. Kvinnorna, för det var fortfarande kvinnorna som lagade maten, ville frigöra sig från den tidigare generationens traditionella hemmafruroll. Kokböcker exsiterade knappt, möjligtvis någon fläckig och stabil ”Vår kokbok” eller ”Rutiga kokboken” låg och skramlade i en låda. Matlagning var inget man pratade om, däremot skröt man gärna om hämtpizza och köpebröd.

Men så hände något. 1980-talet kom och med den yuppin. Det var plötsligt varken fel eller fult att visa att man var framgångsrik och tjänade pengar. Och visa upp sig var precis vad man ville. Restaurangen blev platsen att befinna sig på, det var där man ville umgås och restaurangboomen var ett faktum.

Vad som erbjöds var en à la cartemeny med rätter som Sjötunga Walewska, Kyckling Marengue, Boeuf Bourgogne, Filé Mignon, Café de paris och diverse andra svåruttalade rätter ur det franska köket.

Kockarna var oerhört receptstyrda och köket kallades Haute cuisine (den högsta – bara det– kokkonsten). Inga kockar skapade mat utan följde gamla franska recept till punkt och pricka. Råvarorna var handfasta och förutbestämda, kött, fisk eller fågel och tillagades enligt långkokens alla regler.

Rätterna serverades med tjocka, smakrika såser också dessa omsorgsfullt och länge tillagade. Såsen utgjorde hela rätten, det var där smakerna fanns.

Under senare delen av 80-talet kom en ny influens. La nouvelle cuisine (det nya köket) med den franska kocken Paul Bocuse i spetsen. Bocuse kom till att bli en av de första kockarna att bli en offentlig person.

La nouvelle cuisine fokade på råvarornas smaker istället för såserna, kortare tillagning och mer grönsaker. Kocken är inte längre en receptslav, utan mer av en kreatör. Man kryddade med färska örter, citronsaft och vinäger. Portionerna var små och tallrikarna stora och vita. Rätterna presenterads byggda på höjden med garnityrer i korslagda formationer.

90-talet kom med det öppna köket. Väggarna mellan kök och matrum revs och kocken var inte längre en doldis i stekoset. Istället blev kocken plötsligt en offentlig person, en stjärna att se upp till. Detta attraherade männen och ett enormt matlagningsintresse sköljde över hela landet.

Matlagningen hamnade i det offentliga rummet och TV-kockar som Keith Floyd, Jamie Oliver, Jan Boris Möller, Rickard Nilsson och Jesper Aspegren vevade runt i grytorna på bästa sändningstid. Syns du så finns du och man gör allt för att tvätta bort kvarlevande husmorsassociationer från matlagningen. Med mannens intåg i det annars av kvinnor överrepresenterade rummet blir köken, redskapen och inte minst utegrillen påkostade och matlagningen oerhört kreativ och speciell.

När vi nu gått in i 2000-talet är familjen normen, det som gäller för familjen gäller för alla. Att ha gott om tid är lika med status till skillnad från 80-talets stressiga liv som statushöjare. Slow food-trenden är redan här. Råvarorna är med fördel närodlade, ekologiska, rena och rättvisa och maten tillagas åter under lång tid, men nu på låg värme och aldrig utan den där extra lilla twisten som visar att den här matlagningen trots allt är något helt annat än vanligt husmorskockande.

Kanske kan vi säga att vi tagit några komponenter ur varje decennium, lagt i en liten påse och knytit ihop?

Lotta Lundgrens blogg Om jag var din hemmafru.

Vinn en slow food-gryta, Crock-Pot, tävla här!