Vill du välja bort det här?

Förstora

TIME. Omvärld. Kulturkoll. Hetaste snacket. Tendenser.

Barnfri. Sug på ordet. För alla mammor där ute går kanske tankarna till en kväll med tjejkompisarna eller till veckorna när barnen är hos sin pappa.

Men det finns de, kvinnor och män, som frivilligt väljer att vara barnfria hela tiden. Den senaste tiden har flera kända kvinnor berättat i tidningar och i radio att de inte vill ha barn. På sajten barnfri.se – som också har en grupp på Facebook – samlas de frivilligt barnlösa och diskuterar vad man gör om ens partner vill ha barn, sprider artiklar och forskning om barnfrias situation och spyr galla över barnvagnar och barnfamiljers förmåga att se barnlivet som det enda rätta.

Och just nu kommer också den första svenska forskningsrapporten någonsin om frivillig barnlöshet.
Är det fler som väljer bort barn nu, eller är det bara så att fler pratar om det?
– Jag tror att ämnet har blivit aktuellt, eftersom vi lever i ett samhälle där mycket går ut på att välja hur man själv vill leva. Att leva barnfri dyker upp som en av flera livsstilar, och diskussionen engagerar många.

Det säger Kristina Engwall, docent i historia, och forskare på Institutet för Framtidsstudier som tillsammans med Helen Peterson vid Linköpings universitet står bakom antologin Frivillig barnlöshet (Dialogos förlag).
– Men det är också så att barnlösheten, den ofrivilliga och frivilliga tillsammans, ökar i västvärlden. Och eftersom det finns så många fler metoder för de ofrivilligt barnlösa att få hjälp idag, jämfört med för fyrtio år sedan, så kan man anta att fler väljer frivilligt att leva sina liv utan barn.

Ja, allt beror förstås på vad man jämför med. Fram till 1939 kunde statligt anställda kvinnor faktiskt få sparken om de blev gravida. I ett sådant samhälle är det kanske lätt att förstå att kvinnor valde bort barn. Men idag, med föräldraförsäkring, möjlighet att jobba deltid och något man nästan kan kalla en barn- och mammakult, verkar ett barnfritt liv vara ett udda och provocerande val som måste förklaras.

I Sverige är det nu 14 procent som aldrig får barn, och man räknar med att ungefär fem ­procent väljer det själva. I forskningen kan man se att 35-åringar som väljer ett barnfritt liv nu ofta blir ifrågasatta. Främst kvinnor får höra att de är egoistiska, kalla, karriärister som inte fattat att barn är livets mening.

Forskarnas förklaring till det är att omgivningen inte riktigt vet var de ska placera de här människorna. Singel vet alla vad det är, sedan träffar man en partner och bildar familj, det vill säga: får barn. Men om man gifter sig och sen skaffar en hund eller ett par katter, är man en familj då?

Vissa förklaringar är också mer accepterade än andra.
– Just för att det finns så mycket stöd för föräldrar så är det inte acceptabelt i Sverige att säga att man väljer bort barn för att satsa på karriären – hur egoistisk är man inte då. Och det är mer okej att säga att det inte blir några barn, än att gå ut och säga att man inte vill ha dem, säger Kristina Engwall.

Ämnet väcker känslor. När författaren Lena Andersson skrev en ledare om att barn inte är meningen med livet i Dagens Nyheter i somras, så gick en rad bloggare och debattörer i taket. När Lili Päivärinta i Aftonbladet talade om att hon gjort abort därför att hon inte ville ha barn, blev folk besvikna på henne. Att hon ägnar sin tid åt att ta hand om skadade djur kunde inte väga upp bilden av att hon inte ville vara mamma.

Men om det är dramatiskt för människor runt omkring så är beslutet ofta helt odramatiskt för de barnfria.
– Det var faktiskt det mest slående i intervjuerna jag gjorde, den självklarhet de alla kände inför hur de ville leva. I forskning i USA och England har det ofta framkommit att de barnlösa tvivlat mycket och att det varit ett svårt beslut att välja bort barn. Men det syns inte alls bland de kvinnor och män jag har intervjuat i Sverige. De är övertygade om att de gjort rätt, säger Kristina Engwall.

Ofta är anledningen att de är nöjda med det liv de har och, det viktigaste av allt, att de inte haft någon barnlängtan.
– Barn i Sverige ska vara efterlängtade. Det finns några kvinnor som känner tidigt att de inte vill ha barn, men många går och väntar på att den där längtan ska infinna sig, att den biologiska klockan ska slå till. Så blir de 30, 35, upp emot 40 och det händer inte.

Så här kan kvinnor ha känt i alla tider, men preventivmedel och möjligheten att göra abort har gjort det möjligt att välja aktivt att avstå från barn tills längtan kommer. Eller för alltid.

En av dem som ”gått ut” med att hon valt det barnfria livet är Marina Schiptjenko, 45. Hon driver ett galleri i Stockholm, men är kanske mest bekant som den mörkhåriga synth-spelerskan i BWO och Page. Hennes pojkvän sa tidigt i deras relation att han inte ville ha barn.
– Då tänkte jag att det är nog dags att jag börjar fundera på om jag vill ha det. Det kom många tankar. ”Är det något jag vill och vad är det samhället vill att jag ska göra?” Men egentligen tror jag att det började väldigt tidigt. När jag tittar tillbaka i mitt liv så har jag aldrig sett mig själv i en familjekonstellation, säger hon.

Nu skriver hon på en bok om barnfrihet (kommer i augusti), den bok hon själv saknade när hon funderade som mest.
– Då, när jag letade litteratur och information på nätet, så fanns det väldigt lite diskussion om det, bara sådana där barnhatarsajter. Men det handlar ju inte om det, att inte tycka om barn, utan det handlar om att hitta ett eget sätt att leva och det är kanske inte alltid det självklara att leva i kärnfamilj.

Hon berättar om middagar för några år sedan när ämnet kom upp, och hur hon uppfattade att folk tyckte att hon var lite empatistörd som inte ville ha barn.
– De la gärna huvudet på sned och sa: ”Du vet inte vad du missar.” På ett sätt har de ju rätt i att jag inte vet, och just det kan jag känna en sorg över, men ibland brukar jag vända på resonemanget och säga att de som har barn vet ju inte heller hur det är att slippa ha dem.

Författaren Elizabeth Gilbert, 41, som berättat om barnlösheten även här i Yourlife, är lite mindre försiktig. Hon säger att hon vet att hon borde vara förkrossad över att vara barnlös, men att det känns som att hon har vunnit på lotteriet varje dag hon vaknar och vet att hon inte har barn.
– När jag ser på alla som har barn tänker jag i hemlighet att jag har kommit undan med något fantastiskt, säger hon.
Hennes teori är att det finns tre kategorier av kvinnor: De som är födda att bli mammor, de som är mostrar och fastrar och kvinnor som inte borde få komma närmare barn än tio meter. Tragedin är de som hamnar i fel kategori.
Och kanske är hon nära något här. Det är 2011 och vi får välja yrke, partner, bostad och livsåskådning utan att folk verkar bry sig särskilt mycket. Borde vi inte då också kunna välja det liv som passar oss utan att andra ska lägga värderingar i det? Ett liv med egna barn eller ett liv utan. Liv som båda kan vara fantastiska att leva.

Publicerad i Yourlife nr 4, 2011.

Vad får du för tankar? Det skulle vara intressant att höra din åsikt,  diskutera gärna artkeln i kommentarsfältet!